Galen??

snart är det 1 år sedan jag fick den där känslan i kroppen. Den som gjorde mig helt förändrad. Panikångesten. Känslan av att bara vilja fly från sin egen kropp. Känslan av att man ska dö. Hjärtat som bara slår snabbare och snabbare. Hjärnan som går på högvarv. Magen som knyter sig hundra varv. Benen som börjar skaka. Svetten som rinner fast man fryser. Den/dom känslor går egentligen inte att beskriva, man måste uppleva dom. Folk som inte vet vad jag menar har nog väldigt svårt att förstå hur det är. Men när hjärnan spelar över och kroppen förändrar sig mot hjärnans vilja. Det är helt sjukt. Man tror att man har blivit knäpp, galen, döende. När allt släpper blir man trött. Hela kroppen känns som spagetti och hjärnan tom. Hjärtat återgår till sin normala rymt och man tänker "va fan hände?" Nu har jag snart levt 1 år med kommande panikångest. Jag kan hantera dom bättre men blir fortfarande rädd. När det har lugnat sig så brukar jag tänka att kroppen och hjärnan är egentligen konstiga saker. Att dom kan utlösa så mycket känslor på en gång. Kände jag behövde skriva detta.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0