Orolig mamma!
möjligt detta låter barnsligt eller knäppt men dom senaste veckorna har jag varit orolig över hur lilleman rör sig.. Det första jag gör när jag vaknar är att jag känner om han rör sig så jag vet att han lever.. Vet inte varför jag känner denna oron, hela min tid som gravid har varit bra och han har växt som han ska och hjärtljuden är alltid starka och fina..
Men ändå har jag en tanke i huvudet tänk om han dör..? i min mage tänk om jag gör något som gör så att han dör... Såna tankar får jag upp och blir sen arg på mig själv att jag tänker så.. Klart han inte kommer dö.. Detta är en stark och fin gosse som snart kommer att möta världen och världen honom!
Så just idag har han varit lite seg på att röra sig.. Igår va det full fart på honom hela tiden kändes det som och idag hur lugnt som helst! Ja han har rört sig men inte samma full fläkt som igår.. Han kommer säkert igång senare, vilket han brukar göra annars får jag ringa.. Nojjjig och orolig gör det inte bättre men klart man tänker en massa..
Nu rör han sig igen så det är säkert inget fel han har nog bara en jobbig mamma ;). Ska bli skönt när han kommer ut och man "slipper" ha han i magen och känns sig orolig.. Fast det kanske blir värre när han är ute :P. Jag är alltid så mån om att folk ska må bra och ha det bra och hatar när någon mår dåligt eller så..
Men jag kan inte låta bli att tänka dom dumma tankarna ibland fast jag vet att jag inte ska.. Sen läser man en massa skit på internet.. Ska jag ha fler barn ska jag gräva ner dator och mobil så jag inte kan söka på varje liten grej och bli orolig!
Nu har jag iaf dammsugat och torkat golven. Handtvättade en matta också får se om det blev bra, återstår och se när den är torr imorgon.. Nehe nu ska jag återgå till soffan och busa med Nixon!
Jag var (och är fortfarande) jätte nojig när de gällde graviditeten och Max.. Känner lite lugnare denna gången men de finns fortfarande där!
Man får lov att vara nojig. Barnen är ju de absolut viktigaste man har även fast man har dom i magen! Men man får lägga band på sig själv ibland och bara låta de vara noja ;) Det kommer gå super bra ska du se och han mår toppen och ta världen med storm :-)
Är de nått så är de bara att fråga om du vill :)
denna oro kommer du leva med alltid!! Den blir snarare starkare, anser jag. När jag kom till insikt att han hade tryggt och mysigt i magen jämfört med här ute blev jag ledsen. Här kan man lnte skydda honom från världens alla onda ting.
Bara en simpel sak som att åka bil är skitjobbigt för mig. Även km jag litar på Marcus så finns de många idioter där ute!
Oron är ständig. Men den är nog ganska nyttig också. Den gör oss uppmärksamma och försiktiga, och gör att vi tänker en gång extra och steget längre :-) vilket jag tycker är positivt! Sen alla denna kärlek som finns i överflöd är underbar!! Att vara mamma är de bästa som finns.
Från dagen du plussar tills du dör kommer du oroa dig för ditt/dina barn. Tyvärr är det som sofie säger, det blir värre. Men du lär dig hantera det. Det är fullt normalt att känna oro, barnen är ju ens liv.
