Måndag igen!

Helgen har gått fort.
I lördags var jag själv hela dagen, Jocke var i Tyskland. Melvin var helt toppad hela dagen och jag var helt slut på kvällen. Förstår inte hur ensamstående klarar sig. Jag hade aldrig gjort det. Så jag beundrar verkligen er som är själva med barn!

I söndags var det upp och släppa ut hästarna, dom blev helt galna när jag släppte dom på betet, tror att hela Träne hörde hur dom sprang. Resten av dagen spenderades utomhus i värmen. Jag klippte gräset, trimmade lite buskar och rensade ogräs. Underbart när det är sådär lagom varmt :) Jennie och Lukas kom senare på em och åt med oss! När dom hade åkt var det tid att bada barnen och lägga dom. Dom somnade på 2 sekunder. Jag gick bort till stallet och mockade. Resten av kvällen tog vi det lugnt.

Idag är det måndag och ny vecka. Veckan börjar lika bra som förra slutade!! <3



<3



Galen??

snart är det 1 år sedan jag fick den där känslan i kroppen. Den som gjorde mig helt förändrad. Panikångesten. Känslan av att bara vilja fly från sin egen kropp. Känslan av att man ska dö. Hjärtat som bara slår snabbare och snabbare. Hjärnan som går på högvarv. Magen som knyter sig hundra varv. Benen som börjar skaka. Svetten som rinner fast man fryser. Den/dom känslor går egentligen inte att beskriva, man måste uppleva dom. Folk som inte vet vad jag menar har nog väldigt svårt att förstå hur det är. Men när hjärnan spelar över och kroppen förändrar sig mot hjärnans vilja. Det är helt sjukt. Man tror att man har blivit knäpp, galen, döende. När allt släpper blir man trött. Hela kroppen känns som spagetti och hjärnan tom. Hjärtat återgår till sin normala rymt och man tänker "va fan hände?" Nu har jag snart levt 1 år med kommande panikångest. Jag kan hantera dom bättre men blir fortfarande rädd. När det har lugnat sig så brukar jag tänka att kroppen och hjärnan är egentligen konstiga saker. Att dom kan utlösa så mycket känslor på en gång. Kände jag behövde skriva detta.

Det är bra nu.

 jag går i vinterskor på hösten
alltid förberedd för storm
jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
jag har känslor utan uppehåll
jag har förlorat en tävling
men vunnit ett val
har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

när jag träffar gamla vänner
har jag ingenting att säga dem
de ställer för många frågor
och jag, jag bidrar inte med nån
och jag kan ångra det lilla jag säger
eller dra ett allvarligt skämt
jag tycker mig höra mig vad de tänker; "är hon sådär jämnt?"

jag kan sitta själv i parken tills solen ändrat färgen i mitt hår
jag kan offra allt jag har för ingenting
ja, jag sträcker mig så långt det går
men jag behöver dig, kom hit och rör om
jag behöver nått att skriva om
 
 

Hejochhå

Sitter ute och njuter av värmen. Maten åt vi ute på altan. Skönt med hus och trädgård. Nu blir det bus med barnen här ute, fast det känns som jag hade behövt spy. Äter alltid för mycket, suck.

En gång var du min vän. Vi skrattade och hade det trevligt. Var är du nu? Vem gläjds nu av ditt sällskap? Känner mig ensam utan dig fast jag har livet fullt med andra vänner och familj. Vet att jag är bättre utan dig, men kan inte låta bli att sakna dig när jag är ensam och funderar.

bilder







words!

ibland är livet sådär otroligt bra, nästan för bra. Men jag njuter av livet! Man vet aldrig när det vänder. Jag är nöjd med dom vännerna jag har och dom "vännerna" man har lämnat. Är glad för jag har två underbara barn som fyller mina dagar med kärlek, skratt och tårar ;) syskonkärlek! Dom är min anledning till varför jag går upp på morgonen. Min mening i livet. Utan dom vore jag ingenting, bara ett tomt skal.

Illa

över 1 1/2 månad sen jag skrev här... Fy mig! Skulle gärna vilja skriva oftare men tänker inte på det förrän jag ska sova och då är jag för trött :)
mycket och ingenting har hänt.
Ska försöka skriva ett längre inlägg senare. Kanske slänger in lite bilder med :)
RSS 2.0