19 september 2015

En ensam själ. En bruten tå, en tår rinner ner för kinden. Allt har sin tid men när tiden är ute och man vill men kan inte få mer tid just då känns det piss att släppa taget. Jag är inte färdig men denna tiden. Jag vill inte. Men hur högt jag än skriker hur mycket jag än försöker så får jag inte mer tid. 
Själen är tom, finns inget kvar. Bara svart av tomhet. Tårar bränner, broar brister och vattent svämmar över. Spola tillbaka tiden, en sak som är säker. Minnet lever kvar. Låt mig få ha det kvar. 

sömnen

Hatar att inte kunna sova. Massa tankar flyger om kring och jag blir snurrig. Lyssnar på vindens brus men den säger något jag inte än förstår. Visa mig vägen, nattens mörker. Jag är inte rädd, jag kan flyga. Hahaha!

piss

 
 
 
 
 
Inte enshavet fick mig att må bättre idag.
Jävla piss!
 
 

26 juni

Vem är du till att döma mig?! Nu är jag både arg och ledsen. Mest på mig själv. Gör om, gör rätt?

jobb

Idag är det ingen bra dag. 
 
 
 
 
Mitt jobb bjuder på underbar utsikt. 
 
 

18 juni 2015.

Molnen ligger tjockt på himlen. Den känns ledsen. Ibland önskar jag att jag inte var så naiv. En rastlös själ som hela tiden söker. Men vad söker jag? Det har jag inte hittat än. Jag vill inte hitta jag vill fortsätta söka. Elden har slocknat för länge sedan men jag sitter kvar och titta på askan. Svart, som natten. Om natten kommer tankarna ifatt mig. Låt det bli ljus låt mig slippa tänka bara för en kort sekund. Låt mig känna dig.

17 juni

Vad är din mening med livet?
Jag ska komma ur det levandes. Till en bättre värld, snällare och vackrare värld.
Jag går dit vinden blåser. Vänder mig om och ser ett kaos. Världen är för stor för att glömmas bort. För liten för att gömma sig. Jag möter dagligen människor som uppskattar mig närvaro. Det gör mig glad. Hjälpte en gubbe i affären för någon dag sedan. Han sa att dig ska jag komma ihåg tills jag dör. Hur fint är inte det? Han glömmer kanske mig om en vecka men vad gör det. För stunden hjälpte jag honom. Jag har kommit ner på djupt vatten. Måste snart upp och andas igen. Men ligger kvar här en stund till mest för att jag kan. Livet är inget man ska ta för givet imorgon kan det vara försent. Dö lycklig eller lev olycklig? Den frågan är självklar för mig. Gör man inget kan inte heller komma och säga att livet är tråkigt. Jag är hoppfull och vet att en dag kommer jag kunna andas igen.

Det som inte dödar, det härdar.

Jag har varit ute och sprungit. Säkert 10 år sedan sist. Kondition har jag verkligen inte. Trodde jag skulle dö. Men 2 km fick det bli. Hunden var med och vi hade kapplöpning. Kan nog va därför benen känns som spagetti. Nu ska jag flytta hästarna till en annan hage! På återseende!

11 juni 2015

Jag gillar känslan jag får med dig. Hur ska detta gå? Jag är uppe bland molnen. Ser ner på allt det vackra världen har att erbjuda. Tänk om livet är som en dans på rosor, jag vet vem jag vill dansa med. Jag vet vad jag vill ha det ska en dag bli mitt.. Sålänge drömmer jag mig bort till en plats där allt är fint och stilla. Väck mig inte!!

10 juni 2015

En av tre hönor jag köpte för snart 2 veckor sedan av en kille i närheten! Fin! 
 
Idag är det en bra dag, solen skiner och jag med den!
 
 

Allt

 
 
 

9 juni 2015

Hänt massor sen jag skrev sist. Mycket roligt och tråkigt. Det tråkiga ska jag inte skriva om. Det roliga är att jag jobbar i hemtjänsten i degeberga och börjat läsa till usk. Att mina barn är friska och mår bra! Jag har köpt en häst. Fullblod 5 år gammal. Han är snäll och cool att ha med och göra men en bus att rida. Kan bomba er med bilder. Fast det är inte direkt någon som läser längre.

Innan levde vi som ett men det finns inte längre. Kommer aldrig igen. Jag blickar långt fram. Önskar bara att man kunde se in i framtiden. Jag vill veta. Få känna. Veta hur detta kommer sluta.
Men får lugna mig. Tålamod är inget jag fick när jag föddes.

Måndag igen!

Helgen har gått fort.
I lördags var jag själv hela dagen, Jocke var i Tyskland. Melvin var helt toppad hela dagen och jag var helt slut på kvällen. Förstår inte hur ensamstående klarar sig. Jag hade aldrig gjort det. Så jag beundrar verkligen er som är själva med barn!

I söndags var det upp och släppa ut hästarna, dom blev helt galna när jag släppte dom på betet, tror att hela Träne hörde hur dom sprang. Resten av dagen spenderades utomhus i värmen. Jag klippte gräset, trimmade lite buskar och rensade ogräs. Underbart när det är sådär lagom varmt :) Jennie och Lukas kom senare på em och åt med oss! När dom hade åkt var det tid att bada barnen och lägga dom. Dom somnade på 2 sekunder. Jag gick bort till stallet och mockade. Resten av kvällen tog vi det lugnt.

Idag är det måndag och ny vecka. Veckan börjar lika bra som förra slutade!! <3



<3



Galen??

snart är det 1 år sedan jag fick den där känslan i kroppen. Den som gjorde mig helt förändrad. Panikångesten. Känslan av att bara vilja fly från sin egen kropp. Känslan av att man ska dö. Hjärtat som bara slår snabbare och snabbare. Hjärnan som går på högvarv. Magen som knyter sig hundra varv. Benen som börjar skaka. Svetten som rinner fast man fryser. Den/dom känslor går egentligen inte att beskriva, man måste uppleva dom. Folk som inte vet vad jag menar har nog väldigt svårt att förstå hur det är. Men när hjärnan spelar över och kroppen förändrar sig mot hjärnans vilja. Det är helt sjukt. Man tror att man har blivit knäpp, galen, döende. När allt släpper blir man trött. Hela kroppen känns som spagetti och hjärnan tom. Hjärtat återgår till sin normala rymt och man tänker "va fan hände?" Nu har jag snart levt 1 år med kommande panikångest. Jag kan hantera dom bättre men blir fortfarande rädd. När det har lugnat sig så brukar jag tänka att kroppen och hjärnan är egentligen konstiga saker. Att dom kan utlösa så mycket känslor på en gång. Kände jag behövde skriva detta.
RSS 2.0