19 september 2015
En ensam själ. En bruten tå, en tår rinner ner för kinden. Allt har sin tid men när tiden är ute och man vill men kan inte få mer tid just då känns det piss att släppa taget. Jag är inte färdig men denna tiden. Jag vill inte. Men hur högt jag än skriker hur mycket jag än försöker så får jag inte mer tid.
Själen är tom, finns inget kvar. Bara svart av tomhet. Tårar bränner, broar brister och vattent svämmar över. Spola tillbaka tiden, en sak som är säker. Minnet lever kvar. Låt mig få ha det kvar.
Kommentarer
Trackback
